väder

Substantiv

väder

1. (meteorologi) tillståndet utomhus i den jordnära atmosfären med avseende på företeelser som molnighet, luftfuktighet, regn, blåst m.m.

   Besläktade ord: väderlek

   Sammansättningar: aprilväder, badväder, blåsväder, regnväder, vinterväder, vårväder, väderbeständig, väderbiten, väderflöjel, väderomslag, väderprognos, väderrapport, vädersatellit, väderskepp, vädertjänst, åskväder

   Fraser: i alla väder, kläder efter väder, vara ute i ogjort väder, väder och vind

2. (vardagligt) väderrapport (1)

   Kan du sätta på tv:n? Vädret är på snart.

3. omgivande luft; (hård) vind

   När vi seglade ut till udden möttes vi av hårt väder.

   Örnen steg till väders med hjälp av termiken.

   Sandvik-aktien steg också till väders efter sin rapport.

   Besläktade ord: vädra, vädrande, vädring

   Sammansättningar: väderflöjel, väderil, väderkorn, väderkvarn, väderspänd, väderspänning, väderstreck

   Vanliga konstruktioner: gå till väders, stiga till väders

   Fraser: få en syl i vädret, prata i vädret, släppa väder, sätta näsan i vädret, vända näsan i vädret

Synonymer