värma

Substantiv

värma

  1. (ålderdomligt, litterärt) värme
    1913: Svenska öden och äventyr, del 2, August Strindberg:
    Och alldenstund värman utbreder sig i omvänd proportion av kvadraten på avstånden, så kommer alltid 'värman, den andliga som den materiella sist och minst åt polarländerna , och därför fröso andarne i nordanlanden och blevo på efterkälken.
    Etymologi: Av den oblika formen av värme. Jämför mosse kontra mossa samt ände kontra ända.

Verb

värma

  1. höja temperaturen på något
    Tomas värmde maten i mikrovågsugnen.
    Antonymer: kyla

Synonymer

upphätta, uppvärma, upphetta

Översättningar
  • engelska: heat (en)
  • franska: chauffer (fr), réchauffer (fr)
  • tyska: wärmen (de)