vederkvicka

Verb

vederkvicka

  1. pigga upp, återge energi
    1703: Karl XII Bibel, Psaltaren:
    Han wederqwecker mina själ; han förer mig in på rätta wägen, för sitt Namns skull.
    1833: Årsberättelse om botaniska arbeten och upptäckter år 1832, Kungl. Vetenskaps-akademien:
    Théet har i China sedan uråldriga tider varit kändt såsom en vederqvickande och nerf-lifvande dryck; bristen på ett godt drycks-vatten skall i China hafva befordrat Théet's allmänt utvidgade bruk för dryck.
    -: Kardevisan, Karaby-Jens:
    Om mor är vid gott lynne så får de än en kopp
    som vederkvicker kroppen och muntrar sinnet opp.