vendetta

Substantiv

1. blodshämnd; fejd där varje skada och dråp hämnas, oftast mellan två klaner eller familjer

   Trakten har under lång tid fått utstå vendettor och sammansvärjningar.

Synonymer

Etymologi

Kommer från det italienska ordet med samma betydelse, ursprungligen av latinets vindicta ("straff", "hämnd").

Wikipedia har en artikel om: vendetta