verkningsgrad

Substantiv

verkningsgrad

  1. (fysik) storhet som anger hur stor del av en apparats effekt som hör till det önskade resultatet, d.v.s. kvoten mellan nyttig effekt och total tillförd effekt, beteknas ofta η
    Glödlampans effekt är låg och trots detta lyser den starkt – verkningsgraden måste vara hög!
Översättningar
  • engelska: efficiency (en)
  • tyska: Wirkungsgrad (de) m -e
Wikipedia-logo-v2.svg
Wikipedia har en artikel om: verkningsgrad