vila

Substantiv

vila

uttal: /viːla/

Tillstånd där ett föremål behåller samma läge i förhållande till ett annat föremål
avslappning, inaktivitet i syfte att återhämta sig

1909: John Wahlborg, En "robinsonad" »Vila», hade doktorn sagt, »vila, det är allt, och kan ni blott bli i tillfälle att njuta en god vila, så skall ni snart vara frisk och kry igen.
vilostund

Vi hinner bara med en kort vila.

Synonymer

wajla, träda, vilopaus, ro, relaxa, tupplur, rast, slappa

Etymologi

Till verbet vila

Antonymer

rörelse

Besläktade ord

vilsam

Sammansättningar

viloläge
vilorum

Översättningar

samma läge

danska: hvile^(da) u
engelska: rest^(en)

polska: odpoczynek^(pl)
tyska: Ruhe^(de) f

inaktivitet

danska: hvile^(da) u
engelska: rest^(en)

polska: odpoczynek^(pl)
tyska: Ruhe^(de) f

vilostund

tyska: Ruhepause^(de) f

Verb

vila

vara kvar i samma läge i förhållande till något annat; undvika att anstränga sig eller delta i ansträngande verksamhet
(reflexivt) vara (mer eller mindre) inaktiv i syfte att återhämta sig

Fraser

vila på lagrarna

Översättningar

vara inaktiv

danska: hvile^(da)
engelska: rest^(en)
finska: levätä

nederländska: rusten^(nl), uitrusten^(nl)
polska: odpoczywać^(pl), wypoczywać
tyska: ruhen^(de), ausruhen^(de)

vara inaktiv, reflexiv

bosniska: odmoriti se pf, odmarati se impf
danska: hvile^(da)

tyska: sich ausruhen^(de)