villrådig

Adjektiv

villrådig

1. rådvill, obeslutsam, osäker

   1886: Natur och onatur i fråga om svensk rättstavning, Esaias Tegnér:

   Men när man är villrådig i en rättstavningsfråga, finnes en utmärkt skiljedomare, till hvilken man både kan och bör vädja.

   2010 (17 jan): Mystisk skottlossning i Göteborg (w:Göteborgs-Posten):

   Polisen i Göteborg är villrådig efter en skottlossning som ägde rum tidigt på söndagsmorgonen på Dimvädersgatan i norra Biskopsgården på Hisingen.

   Besläktade ord: villrådighet

Synonymer