vind

Substantiv

vind u

  1. (meteorologi) naturföreteelse bestående av luftström som rör sig i förhållande till jordytan
    Sammansättningar: havsvind, medvind, motvind, nordanvind, sunnanvind, vindfälle, vindhastighet, vindriktning, vindstyrka, vinddrag, vindil, virvelvind, vindpinad, vindskydd, vindfång, vindruta, vindkraft, vindkraftspark, vindkraftverk, västanvind, östanvind
    Fraser: vända kappan efter vinden, känna hur vinden blåser, dit vindarna bär, få vind i seglen, det blåser nya vindar, vind för våg, skingras för alla vindar, borta med vinden, sprids som askan för vinden
  2. (arkitektur) övre våning i hus närmast under yttertaket, ofta avsedd för förvaring, sällan avsedd för bostad
    Sammansättningar: vindsfönster, vindkamamre, vindrum, vindsvåning

Synonymer

blåst, skev, loft, sned

luftström
  • bokmål: vind (no) m
  • bosniska: vjetar m
  • burjatiska: һалхин (halxin)
  • engelska: wind (en)
  • esperanto: vento (eo)
  • finska: tuuli (fi)
  • franska: vent (fr) m
  • färöiska: vindur (fo) m
  • interlingua: vento
  • isländska: vindur (is) m
  • nederländska: wind (nl) m
  • polska: wiatr (pl) m
  • ryska: ветер (ru) m
  • schlesiska: wjater
  • spanska: viento (es) m
  • tyska: Wind (de) m
övre våning
  • engelska: attic (en)
  • finska: ullakko (fi), vintti (fi)
  • franska: grenier (fr) m
  • italienska: solaio (it) m, soffitta (it) f
  • japanska: 屋根裏部屋
  • nederländska: zolder (nl) m
  • polska: strych (pl) m, poddasze (pl) n
  • spanska: desván (es) m, ático (es) m
    • latinamerikansk spanska: altillo (es) m
  • tyska: Dachboden (de) m, Speicher (de) m

Adjektiv

vind

  1. skev, sned; som är vriden i förhållande till normaltillståndet
    Sammansättningar: vindögd
skev
  • bokmål: skjev, forvridd
  • engelska: wry (en), warped (en)
  • finska: vino (fi)
  • polska: spaczony, wypaczony
  • tyska: schief (de), verzogen (de)
Wikipedia-logo-v2.svg
Wikipedia har en artikel om: vind