vinge
Substantiv
vinge
- (teknik, anatomi, biologi) tunn, skivliknande del av ett objekt, avsedd att ge lyftkraft för objektet som då kan transporteras genom luft eller annan gas; särskilt som naturlig kroppsdel hos många fåglar och insekter
- Den vackra svanen breder sina vingar.
- Flygplansvingen är plattare på undersidan för ge planet en extra knuff uppåt.
- Besläktade ord: vingad, bevingad, vinglös
- Sammansättningar: vingbredd, vingslag, vingspets, vingpenna, vingpaddel, vingglidning, vingklippa, vingbruten, flygplansvinge
- Se även: vingla, vinglig
Översättningar
tunn del som ger lyftkraft
- engelska: wing (en)
- esperanto: flugilo
- finska: siipi (fi)
- franska: aile (fr) f
- polska: skrzydło (pl) n
- ryska: крыло (ru) n
- spanska: ala (es) f
- tyska: Flügel (de) m, Schwinge f, Tragfläche (de) f
