viv n
Av fornsvenska vīf (”kvinna, hustru”), av fornnordiska víf (”kvinna, hustru”), av urgermanska *wīban (”kvinna, hustru”). Jämför engelska wife (”hustru”), tyska Weib (”kvinna, hustru”) och nederländska wijf (”kvinna”). Oviss härledning. Kan härröra från den urindoeuropeiska roten weip- (”vrida, veckla”, jämför veva), möjligen med betydelsen ”överhöljd person”, ”beslöjad person”. Jämför latinets nūpta (”brud”), av nūbere (”täcka, gifta sig”). Ett annat föreslaget ursprung är urindoeuropeiska *gwibh- (”blygd, skam”). Jämför tochariska B kwipe (”vulva”).