yttersta

Adjektiv

yttersta (bestämd form superlativ)

1. som befinner sig längst ifrån en medelpunkt, längst ute eller närmast kanten

   Vem vill ha den yttersta brödskivan?

   Det yttersta lagret skadades.

   De två yttersta böckerna i hyllan utsätts för blekning av solljuset.

   Antonymer: innersta

   Fraser: göra sitt yttersta