örn

Substantiv

örn

  1. (zoologi) vardagligt samlingsnamn för en grupp större rovfåglar inom familjen hökfåglar
    Etymologi: Runsvenska ærni (arni, dativ singularis), fornsvenska ørn, fornisländska ǫrn (nominativ pluralis ernir), nyisländska örn, fornengelska earn, engelska erne, fornsaxiska och fornhögtyska arn, medellågtyska arent, nederländska arend, av urgermanska *arnu-. Besläktat med tyska Aar, fornhögtyska och fornsaxiska aro, gotiska ara fornisländska ari, av ett urgermanskt *aran-. Återfinns även i germanska namn som Arnold and Arthur. Ytterst av urindoeuropeiska *h₃er-, varav även grekiska ὄρνις (varav ornitolog), ’fågel’, armeniska oror, ’mås’, forniriska irar (iriska iolar), litauiska erēlis, ryska орёл.
    Sammansättningar: havsörn, örnnäsa, örnnäste, örnunge, örnvråk
rovfågel
  • albanska: shqiponja
  • armeniska: արծիվ (hy) (artsiv)
  • baskiska: arrano (eu)
  • bokmål: ørn (no) mf
  • bretonska: erer (br) m
  • cherokesiska: ᎠᏩᎯᎵ (awahili)
  • danska: ørn
  • engelska: eagle (en)
  • esperanto: aglo (eo)
  • estniska: kotkas (et)
  • finska: kotka (fi)
  • fornengelska: earn
  • franska: aigle (fr)
  • färöiska: ørn
  • georgiska: არწივი (artsivi)
  • isländska: örn (is) m
  • italienska: aquila (it)
  • japanska: (ja) (わし, washi)
  • korniska: er m
  • kymriska: eryr (cy) m
  • latin: aquila (la) f
  • litauiska: aras (lt) m, erelis (lt) m
  • nynorska: ørn f
  • persiska: عقاب (fa)
  • polska: orzeł (pl)
  • rumänska: vultur (ro)
  • ryska: орёл (ru)
  • sanskrit: गरुडः (sa) (garuḍaḥ)
  • spanska: águila (es)
  • turkiska: kartal (tr)
  • tyska: Adler (de) m
  • ukrainska: орел (uk) m (orel)
  • ungerska: sas (hu)