Etymologi: Av fornsvenska örnagāt med osäkert ursprung. Av örna, genitiv plural av öra (jämför genitiv plural eyrna av isländskans eyra) och efterleden -gott (-gåt(t)), troligen en avljudsform av ett verb besläktat med bl.a. gitta i betydelsen fånga, mottaga (jämför engelska get). I så fall ”det som tar emot öronen”. I fornsvenska blev ā till å så ordet borde egentligen stavas med å (jämför bāter och båt), men ordet har troligen associerats med adjektivet god och fått en förändrad stavning. I äldre texter finnes stavningen med å och används i SAOL från 1889. Samma upplaga avråder även ifrån stavningen -godt, -gott. Fram till mitten av 1800-talet betydde ordet huvudkudde, men har sedan fått en betydelseskridning.