ögla

Substantiv

ögla

(rundad) slinga, snara

Etymologi: Diminutivform av öga, jämför kringla, kvissla.

Översättningar

Översättningar

isländska: lykkja^(is) f

polska: pętla^(pl)
tyska: Öse^(de) f, Schlinge^(de) f, Schleife^(de) f

Verb

ögla

göra (eller slå) en ögla