öronmussla

Substantiv

öronmussla, vänster öra

öronmussla

  1. (anatomi) (exemplar av) den trattliknande del av ett örat vilken sitter på huvudets utsida och fångar upp ljud som leds via hörselgången in till trumhinnan
    Holonymer: ytteröra

Synonymer

hörselsnäcka, öronsnäcka, koklea

(exemplar av) den trattliknande del av ett örat vilken sitter på huvudets utsida och fångar upp ljud som leds via hörselgången in till trumhinnan
  • tyska: Ohrmuschel (de) f