åska
Substantiv
åska
- (meteorologi) elektriska urladdningar i atmosfären som tar sig i uttryck i blixtar följda av dunder
- 1847: Svenska akademiens handlingar, Sång öfver Carl XIV Johan, Carl Wilhelm Böttiger:
- Två gamla riken stodo nu som unga Kring älskad Drott, hvars kungaätt var ny; Och inga åskor hördes mera ljunga, Och inga stormar hördes mera gny.
- Är du rädd för åskan?
- Etymologi: : Troligen från fornnordiska as-eykja, 'asens åkning', om åskguden Tors färd över himlavalvet.
- Användning: Poetiskt förekommer även pluralformen åskor.
- Sammansättningar: åskgud, åskledare, åskmoln, åskväder
- 1847: Svenska akademiens handlingar, Sång öfver Carl XIV Johan, Carl Wilhelm Böttiger:
Synonymer
tordön, oväder, åskväderSe även
- åskledare
Översättningar
elektriska urladdningar i atmosfären
- engelska: thunder (en)
- esperanto: fulmotondro
- finska: ukkonen (fi)
- franska: tonnerre (fr)
- isländska: þruma (is) f
- nederländska: donder (nl)
- polska: burza (pl) f
- ryska: гроза (ru) f (grozá)
- spanska: trueno (es)
- tyska: Donner (de) m, Gewitter (de) n
Verb
åska
- (meteorologi) (i opersonlig konstruktion) vara väder med , blixtar och dunder
- Jag är rädd. Det åskar.
Översättningar
Översättningar
- finska: ukkostaa (fi)
- tyska: donnern (de)
