öra

Substantiv

öra (hörselorgan)
öra (handtag)

öra

  1. (anatomi) hörselorgan, särskilt hos människor och däggdjur
  2. handtagkärl

Sammansättningar

Fraser

hörselorgan
  • baskiska: belarri
  • bokmål: øre (no) n
  • danska: øre (da) n
  • engelska: ear (en)
  • estniska: kõrv
  • finska: korva (fi)
  • franska: oreille (fr) f
  • färöiska: oyra n
  • grekiska: αφτί (el)
  • isländska: eyra (is) n
  • italienska: orecchio (it) m
  • japanska: (ja) (みみ (ja) mimi)
  • latin: auris (la) f
  • lettiska: auss (lv)
  • liviska: kūora
  • malajiska: telinga (ms)
  • nederländska: oor (nl) n
  • nordsamiska: beallji
  • nynorska: øyre n, øyra n
  • polska: ucho (pl) n
  • romani: kan
  • ryska: ухо (ru) n
  • spanska: oreja (es) f
  • tyska: Ohr (de) n
  • ungerska: fül (hu)
handtag
  • polska: ucho (pl) n
  • ryska: ручка (чашки)
  • tyska: Henkel (de) m
Wikipedia-logo-v2.svg
Wikipedia har en artikel om: öra