G-protein

Substantiv

G-protein

  1. (biokemi) protein i en familj av proteiner som har GTPas-aktivitet och fungerar som intracellulära strömbrytare som är aktiva när de bundit GTP men blir inaktiva när de efter en tid spjälkar GTP:et till GDP, och utgör en fundamental komponent i otaliga intracellulära signalsystem (bland annat i anslutning till många hormon- och neurotransmittorreceptorer)
    Etymologi: G från första bokstaven i kvävebasen guanin.
    Hyponymer: heterotrimert G-protein, monomert G-protein
protein
  • engelska: G protein (en)
  • tyska: G-Protein n