T-cell
Substantiv
T-cell
- (fysiologi) en sorts lymfocyt i det specifika immunförsvaret, som ytterst specifikt, via sin T-cellsreceptor, kan binda ett väldigt precist antigen när det presenteras på en annan (kropps)cells yta (på en MHC-molekyl), och som antingen är/kan bli en cytotoxisk T-cell (som kan döda t.ex. virusinfekterade celler) eller en T-hjälparcell (som har reglerande funktioner i det specifika immunförsvaret)
- En naiv T-cell, som just mognat i tymus, har en T-cellsreceptor för ett visst antigen, och är antingen en CD4-positiv cell eller en CD8-positiv cell. Cellen kan, om den stöter på sitt antigen på en antigenpresenterande cell (vanligen en dendritisk cell i en lymfkörtel), börja att dela sig och ge upphov till mogna effektor-T-hjälparceller (CD4, av någon av flera möjliga typer, vilket beror på de signaler den får från APC:n) eller effektor-T-mördarceller (CD8).
- Etymologi: T:et kommer av tymus, där T-celler mognar (till skillnad från B-celler som mognar i benmärgen).
- Hyperonymer: lymfocyt
- Hyponymer: T-mördarcell, T-hjälparcell
- Kohyponymer: B-cell
Synonymer
T-lymfocytÖversättningar
en sorts lymfocyt
- engelska: T cell (en), T lymphocyte (en)
