ackusativ

Substantiv

ackusativ u, även n

(lingvistik) kasus som används i vissa språk, ex. tyska, för att beskriva att ett substantiv eller pronomen är det direkta objektet för handlingen (i svenska markeras detta enbart på personliga pronomen)
(lingvistik) ett ord som står i detta kasus

Översättningar

kasus

bretonska: akuzativ
engelska: accusative case^(en), accusative^(en)
finska: akkusatiivi^(fi)
franska: accusatif^(fr) m

isländska: þolfall^(is) n
polska: biernik^(pl) m
ryska: винительный падеж^(ru) m (vinítel'nyj padézj)
tyska: Akkusativ^(de) m

ord i kasuset

engelska: accusative^(en)

tyska: Akkusativ^(de) m

översättningar som behöver granskas mot betydelse

bulgariska: винителен (vinítelen)
franska: accusatif^(fr) m
hebreiska: יחס הפעול m (yakhas ha-pa’ul)
interlingua: accusative
italienska: accusativo^(it) m
latin: accusativus m

lettiska: akuzatīvs^(lv)
nederländska: beschuldigend^(nl)
portugisiska: acusativo^(pt) m
ryska: винительный^(ru) m (vinítel'nyj)
spanska: acusativo^(es) m
ungerska: tárgy^(hu)

Adjektiv

ackusativ

(lingvistik) som har att göra med eller som liknar

Översättningar

ackusativisk

engelska: accusative^(en)