affix

Substantiv

affix

  1. (lingvistik) morfem som ej kan fungera självständigt utan i stället läggs till ett ord för att ändra dess betydelse; icke-lexikalt bundet morfem
    Vanliga affix i svenskan är exempelvis "o-" och "-ig".

Se även restmorfem.

Grammatik

Till de obestämda formerna genitiv kan en apostrof (') läggas till för att förtydliga genitiv-formen.

Hyponymer

morfem
  • armeniska: ածանց (atsants)
  • engelska: affix (en)
  • esperanto: afikso
  • isländska: aðskeyti n
  • kymriska: atodiad
  • ryska: аффикс (ru)
  • tyska: Affix (de) m