allmoge

Substantiv

allmoge

1. benämning på bönder och ståndslösa människor i det svenska bondesamhället

   Etymologi: Av fornsvenska almoghe, almughe, eller almogher ("allt folk"); Sammansättning av fornsvenska al- ("hel, fullständig, all-") och moghe, mogher ("folk, menighet", egentligen "hop, hög"). Allmoge betecknade från början en hel grupp eller "hop" av människor. Senare skedde en betydelseglidning där det främst brukades om alla rikets män som innehade borgerliga rättigheter. I och med att vissa samhällsstånd börjat utskilja sig från den stora massan av befolkningen i Sverige kom ordet allmogen (särskilt i konstruktionen menige allmogen) att beteckna de delar av folket, som inte brutit sig ut från det stora hela. Detta var alltså de lägre stånden, de skattskyldiga samhällsklasserna i motsats till de mer privilegierade stånden. Den ursprungliga betydelsen betecknande nationen och folket trängdes sedan gradvis undan. Under slutet av medeltiden gjorde man skillnad mellan allmogen i städerna och allmogen på landet. I takt med att stadsborna avsöndrades till ett borgerskap, blev "allmogen" mer och mer anknutet till landsbygdens befolkning av bönder och torpare.

   Sammansättningar: allmogedans, allmogedräkt, allmogekultur, allmogemöbel, allmogeslöjd, allmogespråk, allmogestil, allmogestuga

Wikipedia har en artikel om: allmoge