altan

Substantiv

altan

1. litet utomhusområde strax utanför bostadshus på bottenvåningen, delvis inbyggt i huset

   De sitter på altanen och dricker kaffe.

   Etymologi: Av italienska altana (”balkong”), av alto, från latinska altus (”hög”).

   Sammansättningar: altandörr

Synonymer

Se även

• veranda
• terrass
• balkong