terrass

Substantiv

terrass

1. plan, mindre avsats på ojämn terräng, som tillsammans med andra intilliggande avsatser bildar en trappformad sluttning, skapad antingen naturligt eller anlagd av människor i syfte att odlas eller bebyggas

   Sammansättningar: terrassodling

2. plant, ofta stenlagt område i anknytning till en byggnad i nivå med omgivande terräng som används som ett utomhus uppehållsrum
3. plant tak med skyddsräcke

Etymologi: Av franska terrasse, av fornfranska terrace (”sörja, dy”), av latinska terracea, av terraceus, ("som består av eller syftar på jord"), av terra ("jord").

Besläktade ord: terrassera

Sammansättningar: terrasspunkt

Synonymer