ansikte

Substantiv

ansikte

  1. framsidan av en människas huvud, från ögonbrynen och nedåt, eller föremål som ska avbilda detta
    1905: Ord och bild:
    Och 96:s småskrattande ansikte blef med ens så allvarligt och grubblande, att kandidat Brogren förvånad satte sig upp och började att trefva efter pince-nezen under halmmadrassen.
    Sammansättningar: ansiktsbehandling, ansiktsdrag, ansiktsförlamad, ansiktskräm, ansiktslyft, ansiktsmask, ansiktsskydd, ansiktsuttryck
    Fraser: bli lång i ansiktet, ge ett ansikte

Synonymer

anlete, feja, fejs, nia, nuna, nylle, plyte

framsidan av människans huvud
  • albanska: fytyrë, faqe, çehre (sq)
  • armeniska: երես (jeres), դեմք (demk)
  • bokmål: ansikt (no) n, andlet (no) n
  • danska: ansigt (da) n
  • engelska: face (en)
  • finska: kasvot (fi) pl.
  • franska: visage (fr) m, figure (fr) f, face (fr) f
  • färöiska: andlit (fo) n
  • isländska: andlit (is) n
  • italienska: faccia (it)
  • malajiska: muka
  • nederländska: gezicht (nl) n
  • nynorska: andlet n, ansikt n
  • polska: twarz (pl) f, oblicze (pl) n
  • ryska: лицо (ru)
  • swahili: sura (sw)
  • tjeckiska: obličej (cs) m
  • tyska: Gesicht (de) n, Antlitz (de) n