huvud

Substantiv

huvud

1. (anatomi) den översta kroppsdelen där ögon, öron, näsa och mun återfinns

2. (i överförd betydelse) översta eller yttersta delen på vissa föremål
3. (i sammansättningar och abstrakt betydelse) som utgör den eller det viktigaste

   huvudbyggnad

Varianter: huve (vardagligt)

Etymologi: Av fornsvenska hovuþ, huwuþ, hoffuidh, hwffuit med fler former, av urgermanska *haubiða-, *haubuða- ("huvud"), av urindoeuropeiska *kauput-, *káput ("huvud"), en variant av *kapōlo ("huvud, skål").

Grammatik: Obestämd plural även huvud .

Sammansättningar: bakhuvud, brohuvud, drakhuvud, huvudattraktion, huvudbonad, huvudbry, huvudbyggnad, huvudcentral, huvuddel, huvudentré, huvudgata, huvudingång, huvudinriktning, huvudintresse, huvudkaraktär, huvudknopp, huvudkudde, huvudkonkurrent, huvudkontor, huvudled, huvudlös, huvudman, huvudmetod, huvudmisstänkt, huvudnyckel, huvudorsak, huvudperson, huvudroll, huvudräkning, huvudsak, huvudsaklig, huvudsakligen, huvudsats, huvudstad, huvudströmbrytare, huvudsumma, huvudsyfte, huvudtema, huvudtransplantation, huvudväderstreck, huvudväg, huvudvärk, huvudämne, kvickhuvud, kålhuvud, ljushuvud, läshuvud, spikhuvud, tjockhuvud, överhuvud

Fraser: ha huvudet på skaft, hals över huvud, inte kröka ett hår på någons huvud, sticka huvudet i sanden, tak över huvudet, ta sig vatten över huvudet, över huvud (taget)

Synonymer