autonomi

Substantiv

autonomi u

  1. (statsrätt) visst självstyre för region eller provins inom en stat
    Etymologi: Från grekiskans αυτο (själv) och νομος (regel, lag).
autonomi
  • bokmål: autonomi (no) m
  • bulgariska: автономия (bg)
  • engelska: autonomy (en)
  • esperanto: aŭtonomio, aŭtonomeco
  • finska: autonomia (fi), itsenäisyys (fi)
  • franska: autonomie (fr) f
  • grekiska: αυτονομία (el) f
  • italienska: autonomia (it) f
  • japanska: 自主性
  • kinesiska: 自治權, 自治权 (zh)
  • koreanska: 자율성 (ko)
  • makedonska: автономија
  • nederländska: autonomie (nl) f
  • nynorska: autonomi, sjølvstende
  • polska: autonomia (pl)
  • portugisiska: autonomia (pt) f
  • ryska: автономия (ru) f
  • spanska: autonomía (es) f
  • turkiska: özerklik (tr)
  • tyska: Autonomie (de) f
  • ukrainska: автономія (uk)

Se även