bångstyrig

Adjektiv

bångstyrig

  1. (om varelse, t.ex. en elev, en häst; även utvidgat, t.ex. om en bil) svår att få bukt med, svår att kontrollera
    På en skola finns en grupp bångstyriga barn som måste fostras.
    Besläktade ord: bångstyre

Synonymer

bråkig, vild, trotsig, hårdnackad, omedgörlig, oregerlig, motsträvig, besvärlig, envis

svår att få bukt med
  • polska: nieokiełznany, niesforny (pl), krnąbrny (pl), narowisty häst
  • tyska: unbändig (de)