trotsig

Adjektiv

trotsig

  1. som är benägen att trotsa någon eller något; som vägrar att foga sig efter krav och regler
    Sonen vägrar känna skuld och odlar en trotsig stolthet.
    Som person är hon trotsig och älskar att göra precis tvärt emot vad som förväntas av henne.

Synonymer

motsträvig, gensträvig, vrång, trilsk, trilsken, stursk, tredsk, olydig, uppstudsig, motspänstig, bångstyrig, upprorisk, rebellisk, obstinat, envis, hårdnackad, halsstarrig

Besläktade ord

Översättningar
  • bokmål: trassig
  • danska: trodsig
  • engelska: defiant (en)
  • finska: uhmakas
  • franska: récalcitrant (fr)
  • nynorska: trassig
  • polska: przekorny, krnąbrny (pl), hardy (pl), uparty (pl)
  • tyska: trotzig (de)