båthus

Substantiv

båthus

1. byggnad belägen vid vatten, nära land eller på land, avsedd för att köra in eller förvara mindre båtar

   1926: Svenska Turistföreningens årsskrift:

   Styrelsen har mitt emot denna stuga på Nikkojarngas norra strand låtit uppföra en kåta med bod jämte båthus, omedelbart väster om Ritsimjokks utflöde.

   2009 (3 jun): Här får "Bäckis" sitt semesterparadis (Gefle Dagblad):

   Båthuset ska däremot få en traditionell utformning med rödmålad träfasad utan fönster för att det ska inpassa sig i den känsliga miljön kring Norr­landet.