bärgning

Substantiv

bärgning

  1. (sjöfart) lyfta upp ett vrak; transportera ett havarerat skepp
    Under bärgningen av regalskeppet Vasa arbetade dykarna på över trettio meters djup i totalt mörker.
  2. (allmänt) transportera ett havarerat fordon till verkstaden
  3. ha tillräckligt ekonomiska medel för att tillgodose löpande kostnader.
Sammansättningar: bärgningsbil
lyfta upp och transportera havarerade skepp
  • danska: bjergning u
  • tyska: Bergung (de) f
transportera havarerade fordon
  • tyska: Bergung (de) f
ha tillräckligt ekonomiska medel
  • tyska: Auskommen (de) n