bane

Substantiv

bane (oböjligt)

  1. (ålderdomligt, litterärt) orsak till någons eller någots undergång eller död
    1897: Karolinerna, Verner von Heidenstam:
    Ho vet när det bly sjuder i stöpsleven, vilket blir vår bane.
  2. i uttrycket å bane
    Sammansättningar: baneman, banesår