barnhem

Substantiv

barnhem

1. institution för omhändertagande av barn, vanligen föräldralösa, eller vars föräldrar av annan anledning inte kan ta hand om dem

   1933: Svensk Läraretidning:

   I barnhemmen blir de äldre inhysingarna uppfostrade i kollektivistisk anda, och allt göres, för att de ska avvänjas från hemkänslor.