behärskning

Substantiv

behärskning

det att kunna kontrollera sig själv och sina känslor under pressade situationer utan att reagera alltför starkt känslomässigt eller instinktivt; det att behärska sig

Jag tappade behärskningen och vräkte i mig godis.

Sammansättningar: självbehärskning

Besläktade ord: behärska

Synonymer

besinning, sans, självdisciplin, självkontroll, kontroll, fattning

Översättningar

Översättningar

engelska: control^(en), self-restraint^(en)

franska: contrôle^(fr) m