bestraffning

Substantiv

bestraffning

  1. det att utsätta någon för något för vederbörande negativt (såsom böter eller frihetsberövande), vanligen som ett svar på något vederbörande gjort tidigare som inte anses acceptabelt (t.ex. ett straffbart lagbrott), i många samhällen som en del av rättsväsendet
    Besläktade ord: bestraffa

Synonymer

påföljd, straff

1
  • engelska: punishment (en)
  • tyska: Bestrafung (de) f