straff
Substantiv
straff
- (juridik) åtgärd som utföres med person som gjort något fel, ofta något som är negativt för personens (omedelbara) välmående; speciellt fängelse, böter, skyddstillsyn eller annat påföljd som utföres med en person som begått ett lagbrott
- Vad är det maximala straffet för fortkörning?
- I en del länder används tortyrliknande straff för homosexualitet.
- 1917: Trettiofjärde suran - Saba, Koranen:
- Men dem, som söka nedsätta våra tecken i syfte att betaga dem deras kraft, dessa väntar ett plågsamt straff i all sin gräslighet.
- (fotboll) det att ena laget får utse en spelare att försöka göra mål mot det andra lagets målvakt, genom att sparka bollen från en bestämd fix punkt rakt framför målet, medan övriga spelare inte tillåts ingripa, vanligen som en följd av att någon i det andra laget brutit mot reglerna, t.ex. att någon utespelare tagit bollen med händerna innanför det egna målområdet
- Blev det straff?
Synonymer
påföljd, bestraffningÖversättningar
allmänt
- bokmål: straff (no) mf
- engelska: punishment (en); (juridik) penalty (en)
- finska: rangaistus (fi)
- franska: peine (fr) f
- färöiska: revsing f, straffur m
- nynorska: straff f
- ryska: наказание (ru)
- tyska: Strafe (de) f, Bestrafung (de)
fotboll
- bokmål: straffe (no) m, straffespark n
- engelska: penalty kick (en), penalty (en)
- franska: penalty (fr) m
- färöiska: brotsspark n
- nynorska: straffe f, straffespark n
- tyska: Strafstoß m, Elfmeter (de) m
