bevis
Substantiv
bevis
- resonemang eller fakta som visar riktigheten i något
- Vanliga konstruktioner: bevis för ngt, bevis på ngt
- Fraser: (kollokationer) få/skaffa/lägga fram bevis, föra/leda ngt i bevis, i brist på bevis
- Då bevis saknades frikändes den åtalade.
- Sammansättningar: bevisbörda, bevisföring, beviskedja, bevisvärde
- Fraser: Upp till bevis!
- intyg
- Vanliga konstruktioner: bevis om ngt, bevis över ngt
- Fraser: (kollokationer) utfärda (ett) bevis
- Bilens registreringsbevis måste man spara.
- omisskännligt tecken på något
- Vanliga konstruktioner: bevis på ngt
- Fraser: (kollokationer) få bevis på ngt, levande bevis på ngt
- Hans omtanke är ett bevis på att han bryr sig om mig.
- Besläktade ord: bevisa, bevisligen, bevisning
- Se även: indicium, bevisning
Synonymer
certifikat,
intyg,
belägg,
evidens
Översättningar
resonemang eller fakta
- albanska: provë
- engelska: proof (en)
- franska: preuve (fr) f
- polska: dowód (pl) m
- turkiska: kanıt (tr)
- tyska: Beweis (de) m
intyg
- albanska: vërtetim
- engelska: certificate (en)
- polska: dowód (pl) m
- tyska: Nachweis (de) m
omisskänligt tecken
- engelska: piece of evidence (en), proof (en)
- polska: dowód (pl) m
- tyska: Beweis (de) m