certifikat

Substantiv

certifikat

  1. intyg; skriftligt tillstånd (t ex flygcertifikat)
Etymologi: Från tidigt 1300-tal genom från fornfranska certificat, certefiier, försäkra sig om, bevittna sanningen av. Från 1100-talets latin certificare, som bestyrker, att försäkra sig om, från latinets certus (jmfr eng certain). Tillsammans med roten facere, att göra, göra. Relaterade engelska ord certified; certifying.

Synonymer

bevis, intyg, äkthetsbevis

intyg
  • engelska: certificate (en)
  • finska: todistus (fi)
  • tyska: Zertifikat (de) n