bita

Verb

bita

uttal: /ˈbìːta/

ta tag i med tänderna, antingen för att äta eller attackera

Hunden bet katten.

Någon har bitit i äpplet.

Vanliga konstruktioner: bita i, bita på, bita ihop, bita samman

Sammansättningar: bita av, bita ifrån sig, bita sig fast

Fraser: bita huvudet av skammen, bita i det sura äpplet, bita i gräset, bita ihop tänderna, bita sig i tummen, bita sig i tungan, något att bita i

Besläktade ord: bett

Etymologi: Fornnordiska beita, urgermanska *bitan (kognater: tyska beißen, engelska bite, gotiska beitan), från urindoeuropeiska *bheid-, "klyva", "spricka", varav även latinets findere (varav svenska fission, engelska fissure, m.fl.).

Översättningar

ta tag i med tänderna

bokmål: bite^(no)
engelska: bite^(en), take a bite^(en)
finska: purra^(fi)
franska: mordre^(fr)
isländska: bíta^(is)
italienska: mordere^(it)

kinesiska: 咬^(zh)
nederländska: bijten^(nl)
polska: gryźć^(pl), kąsać^(pl)
ryska: кусать^(ru)
tyska: beißen^(de)
vilamoviska: bajsa
älvdalska: baita