botten

Substantiv

botten

  1. den understa sidan i en polyeder eller den yta hos ett föremål som är nederst (närmast masscentrum på den aktuella himlakroppen) och ofta även parallell med marken på den aktuella himlakroppen
    Det är hål i botten på dunken.
    Brunnen var så djup att jag inte kunde se dess botten.
    Barnet nådde inte bottnen där han simmade i sjön.
    Antonymer: topp
    Besläktade ord: bottna
    Sammansättningar: bottenkvark, bottenlös, bottennapp, bottennivå, bottennotering, bottenplacering, bottensats, bottenslam, bottenskikt, bottenskrap, havsbotten, sjöbotten
    Fraser: köras i botten, plattan i botten
  2. böjningsform av bot
  3. böjningsform av bott

Synonymer

oduglig

understa sidan
  • bokmål: bunn (no)
  • bosniska: dno n
  • engelska: bottom (en)
  • finska: pohja (fi)
  • franska: fond (fr) m
  • nederländska: bodem (nl) m
  • spanska: fundo (es) m
  • tyska: Boden (de) m, Grund (de) m

Adjektiv

botten (oböjligt, kompareras ej)

  1. av sämsta möjliga kvalitet
    Den här filmen är verkligen botten.