bränning

Substantiv

bränning

  1. vågar som bryts vid stranden
  2. det att bränna något, t.ex. keramik
Besläktade ord: bränna, brännbar
vågar som bryts vid stranden
  • tyska: Brandung (de) f
det att bränna något, t.ex. keramik
  • tyska: Brennen n