våg
Substantiv
våg
- (fysikaliskt fenomen) svängning som utbreder sig i rummet, t.ex. vattenvågor, ljud, ljus och andra elektromagnetiska vågor
- Ofta gäller att vågor transporterar energi, men inte materia.
- Sammansättningar: stöldvåg, vågrörelse, vågkraft, radiovåg, vågbrytare
- (matematik) (periodisk) funktion av tiden och en eller flera rumsvariabler som uppfyller vågekvationen och som därmed representerar en fysikalisk vågrörelse
- Sammansättningar: sinusvåg, vågfunktion
- (mätinstrument) instrument som mäter storleken av en massa eller en vikt
Synonymer
böljaÖversättningar
fysikaliskt fenomen
- baskiska: uhin
- danska: bølge u
- engelska: wave (en)
- finska: aalto (fi)
- franska: vague (fr) f
- polska: fala (pl) f
- spanska: onda (es) f
- tyska: Welle (de) f, Woge (de) f
mätinstrument
- bokmål: vekt (no) mf
- danska: vægt u
- engelska: scales (en) pl. plurale tantum
- finska: vaaka (fi)
- franska: balance (fr) f
- nynorska: vekt f
- polska: waga (pl) f
- tyska: Waage (de) f
-
vågor (fenomen) i vatten
-
en enkel sinusvåg (matematik) animerad som en vågrörelse
-
balansvåg (mätinstrument)
