bråk

Substantiv

bråk

1. det att två eller flera personer inte är överens i någon fråga eller flera frågor och på ett snarast aggressivt och ibland våldsamt sätt ger uttryck för detta; det att bråka

   Besläktade ord: bråka, bråkig

   Det blir ofta bråk mellan djurrättsaktivisterna och minkuppfödarna.

   Det förekom bråk mellan olika ungdomsgrupper.

1. (matematik) matematiskt uttryck (vanl. lika med ett tal) bestående av två deluttryck, täljaren och nämnaren, avgränsade av ett bråkstreck; uttryckets värde är lika med kvoten mellan täljaren och nämnaren

   Besläktade ord: bråkdel

   Har barnen lärt sig att räkna med bråk än?

Synonymer

fajt, rabalder, slagsmål, dispyt, meningsskiljaktigheter, motsättning, tvista, tumult, gruffa, strid, tvist, trubbel, gräl, groll, missämja, gruff, gräla, upplopp, oenighet, konflikt, tjafs, fejd, kiv