bråka

Verb

bråka

  1. föra oväsen och/eller orsaka skada
  2. ha olika uppfattning om något, och (ovänskapligt och kraftfullt) argumentera med varandra om detta
    De bråkar om lönesättningen igen.
  3. slåss
    Ungdomarna får inte bråka med varandra under lovet.

Synonymer

trilska, träta, mucka, tvista, fajtas, tjafsa, kaxa, strida, gräla, ryka ihop, kiva, kivas

Antonymer

Fraser

föra oväsen
  • tyska: Radau machen
ha olika uppfattning om något, och argumentera med varandra om detta
  • engelska: argue (en)
  • franska: se disputer (fr)
  • tyska: streiten (de), schimpfen (de), zanken (de)
slåss
  • engelska: fight (en)
  • tyska: streiten (de), raufen (de), prügeln (de)


översättningar som behöver granskas mot betydelse
  • japanska: 文句を言う