kiva

Adjektiv

kiva (oböjligt)

• uttal: /kiva/

1. (finlandssvenska, fennicism) kul

   Det ska bli kiva att träffa dig igen!

   Etymologi: Av finska kiva (”kul”).

   Grammatik: I böjningar används ofta en stam på kivog-, såsom kivoga i plural och kivogare i komparativ.

Verb

kiva

1. gräla

Synonymer

munhuggas, käbbla, gräla, bråka