bråte

Substantiv

bråte

  1. hög av timmer
  2. skräp, skrot, avfall
    På gården fanns det fullt med bråte.
Etymologi: Av fornsvenska bruti, brote, bruta, brota. En avledning från att bryta. Jämför norska , isländska broti.

Synonymer

skrot, skräp

Sammansättningar

hög av timmer
  • polska: stos (pl) m drewna n
skräp
  • engelska: raffle (en), lumber (en)
  • polska: rupiecie (pl) pl., graty pl.
  • tyska: Gerümpel (de) n