brons
Substantiv
brons
- (metallurgi) en legering av främst koppar och tenn, vanligen med ytterligare någon metall
- bronsmedalj, bronsfärgad medalj som vanligtvis delas ut till den som kommer på tredje plats i en tävling
- böjningsform av bro
Etymologi
Från italienska bronzo, från bronzino, från latinska Brundisinum (Brindisi).
Sammansättningar
- bronsbild
- bronsmedalj
- bronspulver
- bronssvår
- bronsålder
Översättningar
legering av främst koppar och tenn
- engelska: bronze (en)
- finska: pronssi (fi)
- franska: bronze (fr) m
- färöiska: bronsa f
- polska: brąz (pl) m, spiż (pl) m
- tyska: Bronze (de) f
bronsmedalj
- engelska: bronze (en), bronze medal (en)
- finska: pronssi (fi), pronssimitali (fi)
- franska: bronze (fr) m, médaille de bronze (fr) f
- färöiska: bronsa f
- tyska: Bronzemedaille (de) f
