bruk

Substantiv

bruk

1. användning /av något/

   Svenskarnas bruk av tobak har minskat.

   Medlet är avsett för utvärtes bruk.

   Vanliga konstruktioner: ha bruk för något, i bruk

   Besläktade ord: bruka, brukande, brukning, brukare, brukbar, bruklig, bruklighet

   Sammansättningar: alkoholbruk, bruksanvisning, bruksartikel, bruksbil, bruksdjur, bruksföremål, brukshund, brukskonst, bruksmusik, bruksprosa, bruksvara, bruksvärde, cirkulationsbruk, drogbruk, engångsbruk, finbruk, hemmabruk, historiebruk, hälftenbruk, innebruk, inomhusbruk, jordbruk, lantbruk, missbruk, narkotikabruk, opiumbruk, privatbruk, skiftesbruk, skogsbruk, småbruk, språkbruk, storbruk, svedjebruk, sädesbruk, tobaksbruk, trädesbruk, utebruk, utomhusbruk, vardagsbruk, vattenbruk, vinterbruk, vårbruk, växelbruk, åkerbruk, återbruk

2. tidig industrianläggning för förädling av råvaror

   Brevens bruk ligger i Örebro län.

   Trots hårda villkor är det många som med vemod ser tillbaka på tiden då bruket var ortens hjärta.

   Sammansättningar: alunbruk, bergsbruk, bruksbygd, bruksdisponent, bruksegendom, brukskontor, bruksmentalitet, bruksmiljö, bruksort, brukspatron, brukssamhälle, bruksägare, glasbruk, hyttbruk, järnbruk, kalkbruk, krutbruk, pappersbruk, sockerbruk, styckebruk, sågbruk, tegelbruk

Synonymer

användning, konsumtion, konvenans, tillämpning, kutym, sed, hantering, nyttjande, sedvänja, vana, fabrik, drift, praxis