praxis

Substantiv

praxis u

  1. allmänt bruk, tradition
  2. (juridik) vedertaget förfaringssätt, rättssedvänja

Synonymer

sedvänja, tillämpning, sed, bruk, kutym

Grammatik

Ordet böjs ofta praxis i bestämd form singularis, men även praxisen förekommer.

Användning

Ofta om vedertaget bruk inom juridik, jämför rättspraxis.

Översättningar
  • bokmål: praksis (no)