buga

Verb

buga

  1. böja överkroppen och huvudet framåt i uppskattning, vördnad eller inställsamhet till någon
    Etymologi: Av fornsvenska būgha.
    Besläktade ord: bugning

Synonymer

bocka, niga

böja överkroppen och huvudet framåt i uppskattning, vördnad eller inställsamhet till någon
  • engelska: bend, bow
  • tyska: beugen (de)